lindholmlinnea

 

Hur länge sne var det inte jag skrev, eller ens loggade in på blogg.se det var evigheter sen. För att jag tappade blogg intresset. det var inte kul att inte ha något att skriva om. Men nu har jag det, massor.

 

Träningen har aldrig gått bättre, jag går till gymmet, jag ger allt. Man känner sig alltid välkommen på Actic, dom hejjar och pushar på en att ge gärnet. och mar blir så glad av det så även om amn är hur trött som helst så försöker man ändå. Och det är det absolut viktigaste, att försöka och att våga. Det är en hel del som pågår i mitt liv just nu, jag tänker annorlunda för att bli av med stress, jag har sjukt mycket i skolan, jag pluggar körkort och jag ska hinna träna och ha fritid på det också. Hela tiden i mitt huvud när jag känner minsta stress över något tar jag två djupa andetag och tänker "vad är det värsta som kan hända egentligen?" Då blir jag någorlunda lugn, och kan ta tag i det jag håller på med igen. För mig handlar det om att ta sig samman. du måste sansa dig för att kunna fortsätta med det du håller på med, för att det ska kunna bli bra. För ingenting blir bra när man är stressad, eller hur?

 

För mig handlar det också mycket om planering, jag planerar mina dagar. Skriver upp i an almenacka som jag har brevis sängen va jag har att göra, t.ex. vad jag ska träna, om jag har någon läxa eller prov. Så kollar jag på morgonen va jag har så vet jag hur jag kan lägga upp dagen, som idag den 3:e Oktober, jag går i skolan till fyra, jag tränar direkt efter, kommer hem får i mig något att äta, sen klocna 19:15 så har gina tricot någon shopping kväll som jag ska på med mamma, så hinner jag eventuellt plugga lite innan och förhoppningavis efter. Men det handlar också om att kunna lägga om, om något inte går som planerat, jag kan bryta ihop om något inte går enligt mitt mönster. Jag måste lära mig att kunna tänka om. Planera om och genomföra dagarna på annat sätt.

 

Kost och Träning. För mig går detta riktigt bra just nu. Jag tränar 6 dagar i veckan med vilodag på söndag. Jag tänker inte äta godis, bullar, kakor eller dricka alkohol fram till jul. Det är 3 månader och jag ska ge gärnet för att se vad jag som person med mina förutsättningar, hur långt jag kan komma på den tiden. Jag har pratat med min personliga tränare och som mål till 6:e juni, den dagen studenten är vill jag ha gått ner 8-10 kg. Det är inte ett orimligt mål, men det krävs mycket från mig. Och jag tror att jag är villig att ge allt, jag känner bara att det är nu eller aldrig.

Sedan handlar det om delmål, man kan inte se fram på ett stort mål utan det är bra att ha små mål på vägen till det stora. För mig är ett litet mål som här tre månaderna utan socker och tomma kalorier (dvs alkohol, läsk) att kunna stå på händer utan att ha stöd mot väggen och att kunna gå ner i spagat.  sen är det bara 5 månader kvar till jag går ut skolan och då vill jag vara i min bästa form någonsin! För attd et komemr att vara den bästa dagen i mitt liv.

 

Det handlar också om att tillåta sig själv att äta, ät och ät. Men träna då också. Och det är inte fel att unna sig, tänkt aldrig förbud för då blir saker och ting svårare, jag tänker bara att jag har ett uppehåll nu men kan frossa i mat så länge jag tränar. Att unna sig för mig betyder kanske en hotell frukost, som jag har att se fram emot till på lördag, så ska mamma och jag ta en morgonpromenad och sedan gå och äta frukost, hur gott är det inte och det är bra grejer, man väljer själv vad man ska äta. Perfekt start på en lördag. Kanske en fruksallad på kvällen, eller doppa morotsstavar i kvargdipp, sånna saker ser jag fram emot för att jag har tänkt bort allt annat nu, det finns liksom inte.

 

Om att ge allt du har och lite till. Folk aknske tycker att mina portioner i skolan är stora, men då skulle som hänga med på mina gympass också. Jag ger (försöker åtminstonde) ge allt varje jävla gång, jag springer dessa intervaller som om de vore som sista i mitt liv, man tycker att der är så jävla jobbigt när man står där och knappt orkar och man har en minut kvar att ge allt man har, och man orkar inte, så sitter jag här framför datan och har det bra just nu, är inte det minsta anfådd eller tycker inte att något är jobbigt. Har precis ätit världens godaste lunch och laddar till gymmet. En väldigt vis kompis sa till mig, hon säger det till mig varje gång vi ses, "allt sitter u huvudet" och det är så jäbla sant.

 

 

Nu tackar jag för mig, Jag har fått skriva av mig av det som jag vill och behöver en påminelse om ibland, jag kommer att kunna gå tillbaka o läsa om och om igen om jag nu vill det.

Hej på er.