lindholmlinnea

Jag har hittat mina motivationskällor, Christian, han motiverar mig med det jag äter. Han säger till mig att det inte funkar och fuska ifall man ska må sina mål. Och det är ju så sant som det kan bli. Jag har ingen disciplin på mig själv alls. Men det är något jag ska jobba på.
Som igår vi var hemma hos mormor på kalas och det bjöds på mat och bakelser och tårta. Jag sa för första gången nej till allt sånt, jag tänkte på Christian, vad skulle han ha gjort? och satt där med ett glas vatten. Jag var nöjd över mig själv och jag kände mig stark. Jag somnade hungrig, vaknade hungrig, åt jätte äcklig gröt var fortfarande hungrig. Ska laga lunch snart. Steka kyckling och äta grönsaker. Gott som fan, är hungrig som fan. Men det kommer att vara såhär ett tag. Tills jag får resultat. Jag tänker faktiskt inte ge mig.
Min andra inspirationskälla är min mormors särbo, vi stod och pratade om tid igår, tiden. Som man bara egentligen vill spola fram. Att detta kommer att ta så himla lång tid, man kommer att gå ner ett kilo, stanna där, kanske gå upp ett kilo nästa vecka osv. Det kommer aldrig att gå rakt ner hela tiden, det kommer att gå i vågor, och det har jag svårt att förstå, att det kommer att ta sådan jävla tid. Jag hatar de. Men det är något jag måste acceptera.
Samtidigt får det inte bli överfokusering på vikten. Det får inte sätta sig i huvudet så att man börjar må dåligt. Jag måste fortfarande må bra när jag ska gå ner osv.
Det kommer att ta tid